mlbloggen.blogg.se

Alla skriver hur deras år har varit, det här är mitt första bloggår och det kan faktiskt vara granska kul att i december 2013 kolla tillbaka och se hur jag uppfattade mitt tidigare år.

 

Året 2012 började med att jag skulle ha ett barn ( hade tagit ut min p-stav i armen hösten 2011). Jag vill verkligen ha en gullig plutt som jag bara kunde drömmmmma mig bort i. Men kort efter jag tog bort P-staven slutade min mens att komma regelbundet och tillslut försvann den i några månader. Vad jag vägde visste jag inte, men det gick ju inte att missa att jag inte kom i NÅGRA av min kläder( vägrade väga mig). Jag var fet, deprimerad och ville bara ha ett barn. Gick till läkaren (inte privat) fick konstaterat att jag hade PCO ( man kunde se blåsor på äggstockarna) Bästa jag kunde göra enligt dem var att gå ner i vikt. Försökte men inget hände, försökte mer inget hände, försökte till 1000 men inget hände på vågen.

 

Funderade om det där med barn och kom fram till att varför jag ville ha barn just då. Jag vill ha barn just då på grund av att slippa ta tag i mig själv och komma bort från ett stressigt jobb att bara bry sig om något annat än sig själv dvs. alla fel anledningar till att skaffa barn. Jag var extremt depprimerad och förhållandet till herr A blev inget bra av det. Kom fram till att jag var tvungen att fokuser på mig själv på min hälsa, på att bli lycklig..... inget barn och inte äns världens underbarast kille kunde hjälpa mig med det, det kunde bara jag själv göra!!!!! Här började min resa.

 

Efter jag slitit i juli månad 2012 under hela min semester med träning och kost, var jag desperat, fick inget vettig hjälp av vården, fick läsa på om mitt tillstånd själv ( Märkte dock lite positiva effekter av mitt slit i juli i form av att mensen kom tillbaka och jag mådde bättre). Hittade en vettig privatläkare(gynekolog) som gav mig den medicinen jag vill pröva... vikten började sedan röra på sig under Augusti med hjälp av hård träning, kost och medicin.

 

Körde på hela hösten, det var inte lätt, men det gick bättre och bättre. Vägen gick upp och ner och jag hade en del svackor men lyckades alltid ta mig tillbaka på rätt spår. Jag blev som  person mer ödmjuk mer tacksam till saker och ting. förstod att jag hade ett väldigt bra liv med en underbar stöttande kille som jag verkligen vill ha barn med. Jag vill ha barn, men jag vill först må bra och vara lycklig. Annars kan jag inte ge mitt barn och mitt förhållande något bra liv.

 

Fick största dippen i min viktnedgång i december 2012 ( påverkas mkt av ljuset, hösten är tuff för mig) motivationen var låg och jag räddade upp det hela med att ta in något nytt som pulverdiet i 3 veckor, det fick mig att börja fokusera igen. Vid jul återgick jag till att räkna kalorier igen, vilket är det jag trivs bäst med. Lyckades gå ner 17 kilo från 10aug till 30dec 2012. Varför jag tror jag klarde det beror på att jag är så trött på att vara olycklig att jag gör vad som helst för en föränding, trött på att var sur och gnällig, trött på att vara osocial, trött på känna mig obekväm, trött på att inte kunna ha mina älskade träningpass, trött på att inte kunna ge min kille och mitt förhållande det som de förtjänar...... och jag vill snart ha en familj och mitt barn ska ha en glad och positiv mamma med ork. Resan forsätter under år 2013, under år 2012 var jag på botten och under år 2013 kommer jag vara på toppen ;)

 

ses nästa år

 

vill bara säga att ni bloggisar gör resan mkt enklare för mig, tack!