Vaknade tidigt igen, vad tror ni jag gjorde????!!!

Jag brukar inte vara så här nojjjjjjig över viktnedgång, men när man står och hänger över ett delmål i dagar så blir man otålig!!! Men i dag ( väger mig alltid runt samma tid) så har jag äntligen hamnat på mitt andra del mål. Nu väger jag inte 110kg nu har jag gjort ett sifferbyte och är "påväg" mot 100kilo i alla fall :). Skönt att man ligger lite förre i schemat, igentligen var målet att jag skulle väga det innan jul:P. Ja, nu är det ingen panik med de andra 4 kilona som jag har till delmål 3, tänker ta dem i januari. Målet över mellandagarna är faktiskt bara mer att hålla vikten om det går, men det tror jag :). Det är ju fortfarande några dagar kvar av pulvrandet, fast från och med måndag kanske jag går på halvfart fram till min sista pulverdag :) ( har ju ändå nått delmålet nu ändå, hehe)
 
 
 
Delmål 1: -10kg (x) 2012-11-19
Delmål 2: -16kg (x) 2012-12-15
Delmål 3: -20kg (  )
Delmål 4: -25kg (  ) gärna till 2013-02-25
Delmål 5: -30kg (  )
Delmål 6: -35kg (  )
Delmål 7: -40kg (  )
Delmål 8: -45kg (  ) till 2013-09-30
Delmål 9: -50kg (  )
Madde:

Skönt att det går åt rätt håll!=)

Svar: tack
Alex

Kattis:

Faaaan va kul!! :=

Svar: tack
Alex

Anna:

Grattis gumman! Du har slitit så hårt!!
KRAM

Svar: tack
Alex

Sanna:

Jättegrattis!!

Svar: tack
Alex

Lena:

Fan va kul! Ett stort jättegrattis!!!!!!

Svar: tack
Alex

Kattis:

Föresten jag tänkte på en sak, du har inte "alltid" varit tjock va? Tänker på alla dina fina kläder i källaren och sånt som du skrivit om ;) och vad jag märkt så kan du hantera att äta bara lite godis tex.. så du verkar inte ha samma problem som jag med att inte kunna säga nej osv? Så hur kommer det sig i ditt fall att du gått upp så mycket? Är det typ sambofällan som dom pratar om, att man går upp när man flyttar ihop? Nyfiken, jag, aldrig.. haha

Svar: oj.. känns som de skulle bli en lång historia, får göra den kort. Jag har inte alltid varit tjock, men jag har haft perioder då jag varit överviktig. Men jag har aldrig varit så här stor som jag är nu. Jag var en tjockis i högstadiet, men tränade bort det och sedan var det oki fram till jag började plugga på universitet då jag festade till mig tjockiskilon igen.... men sedan blev då oki när jag började jobbad igen, med träning och mat. Har man väl varit tjock någon gång under livet får man nog räkna med attman få ha koll på vikten resten av livet av det. Visst kan jag äta skit en hel dag och skita i kost etc, men nä, jag har nog ingen ätstörning på samma sätt som dig. Klart jag har svårt ibland att bara äta lite godis, men inte på samma sätt som du har. Jag tror, det är vad jag tror nu...haha att det är många faktorer som gjort att jag hamnat på den här vikten som jag är nu. har ju gått upp 45 kilo på ca 2,5-3 år vilket är väldigt kort tid. Började med att jag träffade herr A ( va inte jättesmal då vägde 75 kilo) jaaaaa.... sambo kilo med säker 10 kilo. Sedan kom stress och deprission från att jag arbetade väldigt mkt samtidigt som jag pluggade 50% och renoverade en lägenhet mer herr A. Du förstår att man var rätt utbränd då!!!. tror säker jag gick upp 15 kilo på bara ca6 månader. sedan tror jag faktiskt min pco har gjort resten av jobbet, dvs de övriga kilon.... min läkare sa till mig att det blir som en snöbollseffekt när man väl går upp mkt och det gick verkligen inte att gå ner, det bara ökade och ökade fast jag försökte dra i handbromsen några gånger. Det var inte förrens nu det här året som jag verkligen stampade i från och frågade mig om jag verkligen ville leva mitt liv så här deprimerad, fet och olycklig fast jag hade ett bra liv och en helt underar kilel ( relationen tills sina nära blir inte så bra när man är deprimerad och fet...haha) Så... jag tog tag i det gick till en läkare som kunde hjälpa mig lite med pcon och sedan får jag slita som ett djur själv :). Men en sak vet jag, jag är nog en person som tar till mat och godis då jag både är ledsen och glad... så jag försöker ha extra koll på det, även om det inte alltid funkar.haha det var de kortaste jag kunde förklara...
Alex

Kattis:

Intressant, tack för att du orkade berätta :D känns som att jag känner dig lite bättre nu också haha ;)

Kommentera inlägget här: