mlbloggen.blogg.se

ja...jag har inte skrivit på ett några dagar, har inte orkat det....

 

Det är så mkt just nu, vi ska flytta ur lägenhten i morgon i 2 veckor, om en vecka börjar jag plugga...etc. och jag har saker jag måste avsluta på jobbet sista veckan, inte för att det är jättemkt, men det är massa måsten och jag har verkligen ingen energi längre. Tror på riktigt att jag  blivit knäpp i huvudet...för allt är bara rörigt där inne.
Maten har verkligen gått "bajs" den här veckan och med den nya skitappen "shape up" så har jag inte orkat fylla i min mat.

 

Man kan säga att allt började eller utlöstes i tisdags när jag skulle på mitt första Aurorsamtal. När jag var påväg till östra började jag må dåligt och ha enorm ångest och den bara ökade när jag satt i väntrummet och kollade på alla små bebisar i sina första veckor. ( Aurorsamtal går man på om man har förlossningsskräck)

 

Jag har varit ganska bra på att tränga undan tanken av att jag ska föda för jag haft så mkt annat att tänka på, det är inte förren när lillen rör sig som jag får ångest och tänker på den där dagen då han ska UT. Men när jag väl kom in och började samtalet så satt och och grät typ under hela samtalet, det blev lixom mer verkligt... att det är mindre än tre månader...sedan kommer han/trollet. jag blev verkligen rädd för mig själv, hur rädd jag verkligen är över att föda barn( har alltid varit det, så det är ingen som kommit nu när jag är gravid)... grejen är att jag inte vill göra kejsarsnitt heller?!!!! ööööööö..... hur hade jag då tänk att barnet skulle komma ut!? Men jag är så rädd att jag tror att jag inte kommer vara kontaktbara när det är dax, dvs helt hysterisk....fy vad hemskt..... känner mig hemsk som tycker det är jobbigt att ha dessa tankar om att jag inte vill föda barn och att jag tycker det är otäckt när barnet rör sig i magen.

 

Och de spelar ingen roll hur många böcker jag läser, hur många råd och "föreläsningar" jag får av folk om att det inte är så hemskt att föda barn..... INGEN VET HUR JAG KÄNNER OCH INGEN VET HUR MIN FÖRLOSSNING BLIR....så jag orkar inte prata om det med andra för de hjälper lixom inte. Men man har ju ingen chans att komma undan på ett aurorsamtal :) så jag satt där och grät i panik.... barnmorskan förstår verkligen hur jobbigt jag tycker det är och boka in mig för en ny tid den här veckan, så jag ska ditt på tisdag igen. Ska tydligen få se förlossningsrummet då, men de spelar igen roll....det är väl fan inte förlossningsrummet jag är rädd för!!!!?? och vad hjälper det om det finns 1000 bedövningar och skit att få (bra att man är spruträdd med :/ ).... barnet ska ändå UT...så jag vet faktiskt inte om de här samtalen kommer hjälpa, om jag ska vara ärlig.

 

Efter samtalet satt jag nog och bölade i bilen ett bra tag och då ringde en kompis till mig som är mammaledig och vi pratade lite ( hon har gjort två kejsarsnitt, ej frivilliga) Och ja..... hon berättade både fördelarna och nackdelarna med kejsarsnitt och nä....... jag vill inte att någon ska skära av min nervtrådar så tappar känseln för ett bra tag, gå med kateter, knappt få bära mitt barn i början, få komplikationer kanske för mig och för mitt barn. Men å andra sidan så kan mycket hända vid en normal förlossning med....så jag vet faktiskt inte vad jag vill.....just nu...bara döööö

 

Jag var så trött efter samtalet då alla känslor kom fram och jag blev så deppig att jag fick åka hem och lägga mig och sova. Jag orkade inte åka till jobbet dagen efter heller för jag kände mig så nere.... blev tvungen att åka in en stund på fredag och göra en revision, men jag hade knappt ork att gör något....orkade inte prata med någon...ville bara vara själv.

 

tänkte ta ledigt på tisdag och onsdag, för jag orkar tydligen inte med folk efter ett sådant samtal, börjar gråta för ingenting..... har varit deppig hela helgen och har svårt att rycka upp mig.... fattar inte varför jag ska ha problem med det här...... vill bara vara glad och se fram emot "trollet" :(