mlbloggen.blogg.se

När vi kom till sjukhuset så blev vi visade till ett rum, en barnmorksa kom in och sa att jag troligen inte var i det öppningsskedet att jag skulle behöva var kvar, lite vad jag misstänkte när jag var hemma med. Men barnmorskan på telefonen ville ju att jag skulle åka in. Efter ca 30 minuter så kom en annan barnmorska in som skulle lösa av den andra, hon skulle även kolla hur mkt öppen jag var. Det visade sig att jag var 3cm öppen och fick då stanna kvar ändå. Helt plötsligt då förstod jag att....... Herrrregud det kommer snart hända....!!!

 

barnmorskan som lösta av den andra var ryska....hon var saklig men inte direkt den där varma barnmorskan ( konstigt att de flesta som jag träffat från ryssland har alla haft en sådan där hård stil, inte otrevliga men ni vet säker vad jag menar) Men i alla fall så var honväld igt saklig och duktig och förklarade bra så jag kände mig faktiskt helt oki med henne. Hon sa att jag bara skulle försöka med lustgas innan jag bestämde mig för EPI, men det tog inte lång stund innan jag begärde en epi...haha..fick lite panik över hur ont det gjorde. Där sitter man fet, håret står åt alla håll och lipar som en gris..... då kommer narkosläkaren... eller kanske mer ska säga "Jude law"....haha.... kände mig lagom utlämnad. Det värsta var att jag lipade som en gris och skrek när han skulle ge mig den ( jag är är rätt spruträdd) Herr A såg helt förstörd ut, tror till och med han grinade i smyg för att han tyckte det var jobbigt att jag fick sådan panik.

 

Efter det så kom det in två barnmorskor som skulle avlösa min ryska barnmorka (kom inte ihåg vad hon heter). En av dem var typ en student eller lärlig, men jag hade inte kvar dem så länge förren värdens bästa barnmoska kom som hete karin ( som jag fick ha till slutet) Det stod ganska tydligt i min aurorajournal att jag skulle ha en erfaren barnmorska etc. Så jag gissar på att det var därför hon löste av de andra två när hon började sitt skift på kvällen. Hon var helt underbar, varm, tydligt och fick ner mig på jorden då jag hade panik :)

 

Men jag kan tala om att jag tydligen fick en lyckad epi, för jag kände knappt värkarna efter jag fått den...sedan så tryckte jag väl en del på knappen, så jag fick kontinuerlig påfyllning... var livrädd att jag skulle börja känna värkarna igen..haha. Började till och med bli lite segt, men runt 24.00 eller runt 01.00 så var jag öppen 7cm och det hände inte mkt mer, fast jag gick runt en hel del för att det skulle öppna sig mer. Så min barnmorska Karin gav mig dropp så att förlossningen skulle påskyndas.....

 

Det var nu den hemska delen började... SERIÖST vad otäckt det är när det trycker på anus, fick panik flera gånger. Det värsta var ju så klart när han skulle ut!!!!!!!!! Fick panik och började gapa om att han hade fastnat....haha... ja det kändes ju så!!!! Men Karin fick ner mig på jorden igen och fick mig att koncentrera mig på att få ut han. Det ända jag hade i mitt huvud var att antingen dör jag eller så får jag ut han NUUUUUUUUU!!!!!!...... så jag kryssssssstade för livet. Plopppppppppp sa det och så var han ut på en kvart av krystande, jag bara grät av lättnad... för jag trode faktisk jag skulle dö eller slitas sönder kanske är mer rätta ordet :). Gissar på att det var när huvude skulle ut som jag fick panik, för det kände verkligen som om något hade fastnat....haha ...och så gjorde de så klart SVINNNNNN ont!!!!!

 

Det var en helt overkligen känsla när de la upp han på mig, kunde fortfarande inte fatta att det var han som varit i magen... supergullig... tror herr A var lika chockad som mig. Mamma bara stod och lipade bredvid mig vid sängen, med herr A :)....... ( under själva krystandet så tror jag herr A och mamma krystade lika mkt som mig....haha..de såg ut så i alla fall när de hejade på mig..... så skönt att de var med!). Klockan 4.30 kom phlip ut vägde 3300gram och var 50 cm lång, min plutt.

 

Sedan.... det som jag varit mest rädd över!!! att spricka!!!!..... tydligen är det vanligt att man spricker vid första barnet. finns olika grader 1-4. Tydligen så hade jag bara spruckit lite, så det var ingen fara enligt dem, det var grad 1. Men de fick ändå sy! Jag kan säga att de första 2-3 veckorna var det inget kul att gå eller att sitta. Nu är det hyfsat bra ( ska till barnmorskan nu i mars och kolla att de ser oki ut).... Det som jag fortfarande har STORA problem med är magen, magen är fortfarande inte bra, hård i magen och det känns som jag ska förlösa ett barn till när jag ska göra nr två på toa, hoppas det går över snart, för det är riktigt otäckt och det gör ont!

Är livrädd för att få eller att jag har hemorrojder :/.....karin min barnmorska tror inte jag fått det, eftersom jag inte krystade så länge, men man vet ju aldrig. Hon ringde nämligen hem till mig 2 veckor efter förlossningen och frågade hur det var med oss, snacka om att man blev förvånad, vilken service..... kändes skönt för jag kunde ställa lite frågor då:)

 

Det var också nära på att jag fick åka upp till operation, då hela moderkakan inte såg ut att kommit ut. Fick panik när hon berättade hur de skulle gå till, att läkaren skulle stoppa in handen och massa bedövning och skit.....IIIIIIiiiiiiiii.... Men de hela slutade med att läkaren tyckte de var så lite att det inte behövdes. TACK TACK, hade inte fixat mer efter förlossningen.

 

Jag var även nära på att svimma, har aldrig känt så innan, väldigt otäckt. Jag var helt utmattad, mamma fick ta lillen för jag orkade knappt håll han. Efter en stund fick vi komma upp till BB jag och herr A... viket jag berättar med om nästa gång för fick lite lätt panik där med. Måste ändå säga att Gud vilka underbara barnmorsker det är på Östra, det är verkligen änglar.