NOJJJAA

Alltså jag vet att jag är paranoid, men jag e så seriöst prolg över missfall. Min bror luskade ut att jag var gravid och då kände jag att jag var tvungen att berätta för övriga i familjen, efter det så har jag fått sådan sjuk oro i kroppen över att jag kommer få missfall... helt sjukt... precis som om de skulle spela någon roll att jag berättat det för familjen...jaja...jag vet...jag e knäpp. Funderar på att gå å göra ett tidigt ultrljud i v9, för att vara säker på att de är något i magen....... ( orkar inte med mig själv)

Tankar

Fick hem mitt brev om att jag har tid till Barnmorskan 23 juni, då är jag i vecka 10. Jag känner mig inte gravid, kanske därför jag känner mig lite orolig. Alltså hatar när noja börjar slå in... ska försöka koppla bort graviditeten fram till KUB.

kunde inte hålla mig en vecka...

Jag testade i dag med och dev ar ju positivt, så ja...jag e gravid:) Ringde BVC sedan... kändes väldigt konstigt å säga att jag var gravid och att jag ville boka en tid i januari ( hoppas inget händer fram till dess). Ska i alla fall på första mötet 23 januari, är då i vecka 10. Herregud det är fortfarande overkligt, våga inte ta ut något i förskott.