V9 (8+2)

Jag körde in till stan, kommer faktiskt inte ihåg hur jag kom ditt, snacka om att jag hade andra tankar. Jag var så nervös när jag satt i väntrummet...fick vänta ca 7min....kändes som en timma.

Hon frågade om det var att första, jag bara NEJ.... rättt kort... tror hon märket att jag var nervös. Jag sa att jag var där för jag ville kolla att de fanns något i magen.Hon var väldigt trevlig och proffsig och sa att de var inte ovanligt att man kunde vara extra orolig vid andra graviditeten. Jag berättade inget om hur vi försökt å skaffa barn ett tag, utan jag vill bara få det överstökat.

Det första hon sa var. För att göra dig lugn så ser jag ett hjärta som slår......den lättnaden var helt obeskrivlig, fick verkligen hålla mig från att pippa där inne ( fast jag gjorde de lite i bilen efter...haha.... var sådan lättnad). De var en liten knatte där inne och allt såg bra ut 1,4cm och 26 aug är beräknad dag. Hon sa även att missfall minskar betydligt när man kan se ett hjärta slå, men man kan ju aldrig vara helt säker och att efter 12 veckor så minskar det ännu mer. Man kan väl säga att jag längtar till vecka 12...haha

Men jag känner mig lite bättre, är hemma i dag...för jag känner mig ganska matt ändå, så mkt spänningar. Nu är nästa steg kuben..... alltså tror inte jag kommer känna mig riktigt trygg förrän efter de stora ultraljudet....eller så kommer jag bara vara en nervboll hela tiden:) Men glad är jag.

V9.... imrgon gäller det!

Alltså jag vet inte om jag håller på att bli sjukt eller om jag bara e sjukt nervös för i morgon då jag ska på de tidiga ultraljudet. Tror det är båda, faktiskt. I morgon får jag reda på om det är ett hjärta som tickar där inne......

Ångest!

Jag är en kontrollfreak.... det kan nog vara en av de stora anledningarna till varför jag har ångest. Att inte veta gör mig galen, konstant övertänkande... skulle jag inte ha fler symptomer, tänk om något är fel....bla bla ...TÄNK OM DE INTE FINNS NÅGOT DÄR VID ULTRAJUDET... ni kan ju fatta att jag läst sönder mig på familjeliv.
 
Tycker nästn d e jobbigast att en del vet att jag är gravid, känns som otur...hur de nu kan bli det. ( jag e knäpp).
De symptomer jag har är ont i brösten fortfarande, lite annorlunda smak i munen..... ( men som jag läst i familjliv så kan man ha massa gravidsymptomer och ändå inte vara gravid). När jag blev gravid första gången sa jag de ass tidigt och var inte ett dugg gravid, hade inte en tanke på att jag skulle få missfall. Den här gången är det annorlunda, tror de beror på att jag tagit de där hormonstimulerande tabletterna....... känns som de gjort att jag blivit gravid...och inte att kroppen velat det naturligt, tänker att kroppen kanske då vill göras sig av med graviditeten......( vet att de är dumt å tänka så, men jag kan inte låta bli). 
 
Ska på ultraljud på måndag, kommer må kräkdåligt då... fatta hur nervös jag kommer vara.
 
Jag vill verkligen glädjas av att veta att jag e gravid, men jag kan inte för all oro..........