V9.... imrgon gäller det!

Alltså jag vet inte om jag håller på att bli sjukt eller om jag bara e sjukt nervös för i morgon då jag ska på de tidiga ultraljudet. Tror det är båda, faktiskt. I morgon får jag reda på om det är ett hjärta som tickar där inne......

Ångest!

Jag är en kontrollfreak.... det kan nog vara en av de stora anledningarna till varför jag har ångest. Att inte veta gör mig galen, konstant övertänkande... skulle jag inte ha fler symptomer, tänk om något är fel....bla bla ...TÄNK OM DE INTE FINNS NÅGOT DÄR VID ULTRAJUDET... ni kan ju fatta att jag läst sönder mig på familjeliv.
 
Tycker nästn d e jobbigast att en del vet att jag är gravid, känns som otur...hur de nu kan bli det. ( jag e knäpp).
De symptomer jag har är ont i brösten fortfarande, lite annorlunda smak i munen..... ( men som jag läst i familjliv så kan man ha massa gravidsymptomer och ändå inte vara gravid). När jag blev gravid första gången sa jag de ass tidigt och var inte ett dugg gravid, hade inte en tanke på att jag skulle få missfall. Den här gången är det annorlunda, tror de beror på att jag tagit de där hormonstimulerande tabletterna....... känns som de gjort att jag blivit gravid...och inte att kroppen velat det naturligt, tänker att kroppen kanske då vill göras sig av med graviditeten......( vet att de är dumt å tänka så, men jag kan inte låta bli). 
 
Ska på ultraljud på måndag, kommer må kräkdåligt då... fatta hur nervös jag kommer vara.
 
Jag vill verkligen glädjas av att veta att jag e gravid, men jag kan inte för all oro..........

15 januari... en evighet!

Har bokat ett tidigt ultraljud den 15 januari på en privat praktik. Tidigast man kan göra det är v 8+0 och det är jag då, är så nojig för jag tycker jag borde ha fler gravsymptomer. Jag mår inte speciellt illa, känner mig inte supertrött, men ha väldigt ont i brösten dock och lite annan smak i munen. Nu har min man råkat säga det till fler släktingar, förstår att han inte kan hålla sig....... men det känns hela tiden som vi ska åka på en nitlott... vet inte varför jag känner så. Herregud..... varför ska det här vara så jobbigt. Mår faktiskt lite dåligt av det här.
 
vet att jag bara borde var glad å lycklig att de lyckades, men nu är man bara så rädd att något ska gå fel.....blä